Så nu har även jag fallit för grupptrycket. Och det är med viss vämjelse gentemot mig själv som jag nu sitter här och skriver. Själva anledningen till födelsen av denna blogg är att jag råkar ha oförskämt mycket ledig tid. Därför kan jag sitta här och skriva en massa skit som ingen ändå läser. Jag tror att man som bloggare förväntas ha en viss kontinuitet i sitt skrivande, men inser redan nu att jag kan ge upp detta. Mitt liv är helt enkelt inte tillräckligt innehållsrikt för att fylla en blogg med nytt stoff alla veckans sju dagar. Och då jag inte har för avsikt att fylla dessa luckor med långa beskrivningar av mina måltiders kaloriinnehåll eller liknande (detta finns det redan tillräckligt många som gör), så får skrivandet bli rätt sporadiskt. En annan detalj jag lagt märke till är att många verkar satsa mycket på att få till ett bra första inlägg. Kanske är detta en smart strategi. Sedan kan man ju skriva vad sjutton som helst men ändå kunna se tillbaka på det där som faktiskt var riktigt bra. Just nu kommer jag självklart inte på något sådant välfunnet.